Hejsan! Hoppas ni haft en bra dag. Idag har jag tagit mig till lägenheten och fixat ihop de sista möblerna så att det kan vara fint där när jag får komma hem igen. Har jag tur så får jag permis fredag-söndag. Två nätter från detta fängelse till sjukhus.
På kvällarna får jag mina mediciner och när jag samtidigt är väldigt trött så kan jag tappa minnet. Så idag när jag tog upp mitt block för att måla så hittade jag 23st texter som jag skrivit någon kväll i mörkret. De flesta slängde jag på en gång för ska jag vara ärlig så var dem inte så positiva... mådde nog inte så bra den kvällen. Men några sparade jag faktiskt för att kunna läsa i framtiden. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av dem. Kom ihåg att jag inte är någon poet, detta är bara ord som kommit ur mitt hjärta. Och vill ni läsa något positivt så kan ni gå in på någon annans blogg nu, haha!
De sa att tiden läker alla sår. Men här sitter jag med svidande ärr.
Faran är borta men menen består.
Tiden läker inga sår.
Jag kan kämpa men nu är det inte mycket kvar.
Jag behöver vingar på mina armar men istället har jag ankare runt mina ben.
•†•
Ensam har jag försökt fly. Men ensam är inte stark.
•†•
Hela världen dansar, de dansar runt och runt.
De tröttnar aldrig, bara fortsätter.
Hela kvällen, hela natten.
Runt och runt, jag har svårt att förstå varför hela världen dansar när jag bara står.
Mina ögon letar men ingen möter min blick.
De är så upptagna med att dansa att de inte hinner se. Flickan som står i mitten och inte hänger med.
