Hej allihopa.
Tänkte skriva lite om psykisk ohälsa. Jag har alltid fått till mig att det är något man inte pratar om. Man ska alltid svara artigt att man mår bra om någon frågar. Man ska alltid le och vara trevlig. Är man ledsen så håller man helt enkelt käften om det. Psykiska problem håller man på insidan, för "syns det inte, finns det inte." Men nu vill jag inte hålla käften längre, jag vill inte skämmas för att jag mår psykiskt dåligt. Många har det senaste frågat varför jag inte är på jobbet längre, varför de inte kan besöka mig i min nya lägenhet, m.m. Jag har alltid bara svarat att det är lite privat. Men det är såhär att för tre veckor sedan så blev jag inlagt på psykiatriska slutenvården på Kungälvs sjukhus och jag har ingen aning om hur länge jag kommer få stanna. I sex år har jag kämpat med detta helt ensam och nu orkar jag inte vara stark längre, och tack o lov så får jag hjälp nu.
Jag läser om så många andra som vart med om min situation och tagit sig upp på fötterna igen, och jag hoppas verkligen att jag också kommer kunna göra det. Jag är så oerhört tacksam för min familj och mina vänner som stöttar mig. Och ni som är här inne och spanar på min blogg, ni ska veta att era fina kommentarer gör mig så glad.
Våga öppna upp er om psykisk ohälsa så det kan bli mer okej i samhället. Vi måste våga prata om detta så att fler tar hjälp och pratar om sina problem. Man ska inte behöva skämmas över att själen är sönder, precis som personer med söndriga njurar inte ska skämmas.
Massa kramar på er! Jag vet att detta kanske är ett lite flummigt inlägg men jag vet inte hur jag ska skriva detta, för det är svårt att få det man har i huvudet till ord.
Jättebra ämne att skriva om som är så tabubelagt. Ju mer man pratar om det, desto bättre. Heja dig.
fin blogg
Styrka till dej! Och yes.. prata öppet är bäst.
/ Malin
malinedlund.blogg.se
Bra skrivet! jag har nyligen också börjat prata om min panikångest som jag lidit av. När jag hade det led jag i tystnaden med endast några enstaka som kände till det pga att det är sån tabu kring psykiska sjukdomar. Ha det bra och kom ihåg... "den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag utan för att den varit stark för länge..."
Starkt att våga prata om det, ju fler som pratar ju mer öppna kan vi vara. Många mår så mycket sämre för att det ska vara så tabubelagt! Hoppas du mår bättre snart :)
Kram
Jag skriver ofta i min blogg om hur det ser ut i vårt samhälle. Den psykiska hälsan är mycket låg, det kommer fram inte minst i bloggosfären. Under åren har jag också kommit i kontakt med människor som mått mycket dåligt, men inte förstått vidden av det hela förrän det var försent.
Att prata om det, föra upp det till ytan, är mycket viktigt och kan hjälpa många, framförallt unga.
Väldigt väldigt viktigt ämne! Oerhört starkt av dig! Jag vet hur otroligt svårt det är. Jag har gömt både mig själv och mitt liv, skämts för ångestattacker och annat. Men jag har kommit så långt att jag orkar dela med mig, att jag inte skäms. Jag har precis själv startat en blogg för att kunna bearbeta min historia ännu mer och för att förhoppningsvis ge stöd åt andra. Vi är många som kämpar. Lycka till!